Blod är tjockare än vatten?

Familj. Ett starkt ord kan jag tycka. Lika starkt som kärlek. Tycker de hänger ihop de två.

Jag har en väldigt udda relation till min familj. Aldrig riktigt känt mig delaktig i den. Ända sen barnsben.
Mina syskon brukade reta mig att jag är adopterad.
Främst för att jag va/är väldigt mörkhårig och väldigt mörkbruna ögon.
Min storebror såg ut som Sune från Sunes sommar när han va liten. Vitt hår och knall blå ögon. Min syster va blond med gröna ögon.

Jag har krossat deras hjärtan gång på gång. Gett dom löften som jag trott på men inte kunnat hålla. Startat projekt som misslyckats. Lånat pengar utan att kunna betala tillbaka.
Jag är skyldig alla i min familj pengar. Vissa en mindre, någon lite mer.

Skrämmande att tänka på hur jag ska lösa det.

Jag och mamma är väldigt lika. Skulle jag aldrig erkänna. Men humöret går upp och ner, vi oroar oss väldigt mycket. Gråter lätt. Kan inte ta itu med problem. Nä, det sista är nog bara jag.
Jag har varit så arg på henne sedan hon förlovade sig och gifte sig utan att berätta det för mig! Jag var 16 år och bodde hemma.
Hon höll mig på distans. Jag var alltid i stallet, och hon hade två jobb. Innan hon träffade den här mannen bodde min syster hemma oxå och allt var så himla bra.
Sen flyttade importen ”Spöket” in. Och jag flyttade ut.
Hon fick välja mellan honom och mig. Utan att blinka valde hon honom.

Pappa är min ängel.
Jag vet att jag har gjort honom så besviken så många gånger. Men han skakar på huvudet och då vet jag att han är ljupt orolig för vad jag har ställt till det med, igen.
Pappa va alltid min chaufför, min högra hand under häst åren. Så vi spenderade många timmar i bilen, när vi körde till olika hästtävlingar.
Vi kom varandra väldigt nära.

Min bror är ett under för sig. Han är den smarta. Och tvekar inte en sekund på att få dig att känna sig som en idiot. Han gillar nog att känna sig överlägsen och smart. Hans är hans. Har jag lärt mig sedan vi var små.
Vi är inte lika någonstans och har inte alltid något att prata om. Blir ofta lite tillgjort. Ansträngt.
Men jag älskar honom så klart ändå.

Min syster har alltid varit som våran mini mamma. Ordningsam. Gillar att städa, baka och laga mat. Det skulle va hennes personliga hobbys skulle jag tro.
Hon och jag går inte ihop mer än 3 dagar. Vi kan sitta i soffan mysa och skratta. Sen gör jag något olämpligt, säger något olämpligt eller rör hennes fina grejer. Och då är allt förstört och vi pratar inte på någon vecka.
Suck! Alltid samma sak.
Hon har gett upp på mig, många gånger om. Senast igår fick jag ett mail om det.
Antingen får jag mail om hur lycklig hon är som får ha just mig som sin syster. de händer bara när jag har varit nära på och dö.
Eller så är hon arg. Har inte riktigt hittat mellan läget där än.

Jag har alltid sagt att jag inte vill be min familj om hjälp. Men vem fan ska annars hjälpa mig när inte de vill?
Nu kan jag räkna med att inte få någon mer hjälp alls. Någonsin.
Ska försöka fokusera på att betala tillbaka allt först.
jösses.

Annonser

Om natasasdisaster

My diary of the past and my new life. I promise you a lot of storys, and Yes! they are all true! Love and Respect Natasa
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s