Går du igenom ett helvete så fortsätt gå.

Läste idag ”Går du igenom ett helvete så fortsätt gå..”
Fan vad det tog.
Sitter och väntar på bussen till jobbet och jag vill bara gråta!
Hatar den här känslan att försöka stoppa tårarna. Jag gråter så jäkla sällan så det kan vara skönt att få släppa ut allt!

Finns dagar då jag mår skit, då jag har känslan att jag inte orkar längre. Då sitter jag hemma och försöker tvinga mig att gråta. För gråter jag så mår jag bättre är det inte så?
Allt jag har velat de senaste 4 månaderna är att bryta ihop. Men det händer fan ingenting.
Diverse läkare säger samma sak allihop, – Du har förträngt allt i 7 år så det kommer att ta tid.

Kan jag inte bara få det överstökat, bryta ihop så är det klart sen?!

Det är så mycket som spelar roll i det hela och bor man i en liten stad så förstår jag också att det lätt blir prat och missförstånd.
Jag vet att jag har förändrats något kolosalt det senaste, och inte till det bättre.
En vän sa till mig
– Jag saknar den gamla Natasa.
Ja ska du veta.. Det gör jag med.

Jag har alltid varit tjejen som pratar, det vet nog alla. Men aldrig riktigt pratat. Aldrig berättat hela sanningen.
Ni vill inte veta

Fick också höra härom dagen att en gammal arbetskamrat hade sagt till en nyfunnen vän att hon ska akta sig för mig….
Jag vet inte själv vad jag ska säga.
Hon hade själv sagt att hon vet allt, och försvarat mig snällt.
Det ska hon inte behöva göra för att det var otroligt onödigt att säga så..
Och det den här tjejen vet, är nog det alla syftar på. December händelsen.

Kommer inte att gå in i detalj, men det är inte hela historien om man säger så. Det var det som gjorde att hela bägaren rann över. Den otroligt fulla bägaren om man nu ska prata i metaforer.

En man och så mycket fel. Jag klandrar honom inte för något men ett förlåt att varit skönt att höra. Det är allt.

Så det här skrivs nog till Skövde. Att ja jag erkänner att jag inte mår bra. Men nej det kommer inte gå ut över er. Vad tror ni ska hända?
Jag behöver tid, det är allt. Det sista jag behöver är folk som tycker synd om mig. Eller ännu värre, tror att jag har blivit ett monster…
Tänk er själva, mår ni dåligt visst vill man ha stöd då. Det kan vara skönt att ha någon att luta sig mot.

Tänk er då min situation. Jag väljer med omsorg vilka vänner jag väljer att prata med. Och lovar att inte dra ner er andra i det mörka träsket. Eller var fan ni andra tror jag befinner mig.
Mina vänner finns där för mig. De frågar aldrig, de har lärt sig att jag berättar frivilligt om jag vill prata.

Jag brukar inte lämna ut mig såhär.. Men börjar bli så trött på att be om ursäkt för att jag mår dåligt.

Hittills har jag förlorat både vänner och familj.
Mycket pga mig.
Jag vill undvika frågor som, vad har hänt? Varför mår du dåligt? Hur mår du?
Då är det bättre att bara stänga in sig själv och ignorera.
Jag är rätt jävla grym på det om jag får säga det själv. Inte alls så beroende av andra människor som jag först trodde.

Men jahapp… Nu ska jag jobba.
På ett sätt är jag livrädd för vad vissa ska säga och tro. Men samtidigt så är jag lättad.
För det är ju trots allt det här jag ska jobba på. Att få ur mig allt. Men vi tar en sak i taget.

Jag är i ett helvete just nu men med ett leende på läpparna så fortsätter jag gå.

Puss

Ett meddelande som jag tror jag skrev i Mars 2012.. Det är nu November. Det har alltså tagit mig 8 månader att våga skriva det här. Nu eller aldrig!

20120430-145015.jpg

Annonser

Om natasasdisaster

My diary of the past and my new life. I promise you a lot of storys, and Yes! they are all true! Love and Respect Natasa
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s