Jag vet!

Jag har ofta väldigt höga tankar om mig själv, jag vet att jag inte är dum. Vill jag något så vet jag att jag kan klara det. Jag måste bara vara väldigt målmedveten! 
Jag vet att jag kommer att bli något.. det kommer bara ta längre tid än jag trodde. 

Att vara såhär slagfärdig är något jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Jag är nere. Ledsen. Arg. 
Jag kan inte sluta att tänka på honom. 
Att man kan må så här fruktansvärt dåligt över en man som själv har gått vidare är helt fruktansvärt. 

Jag ville vara hon som hade lyckats vid det här laget. Sitta på mitt fina kontor och få vara ute på äventyr. Planera nästa event och se till att allt blir helt perfekt. 
Ha ett husdjur eller två och en man som kramar om mig när jag kommer hem. 

Jag är ung, men jag är inte dum. 
 

Jag hatar att vara själv hemma. I en lägenhet som jag inte ens vet om jag har råd med nästa lägenhet. 
Jag har en liten kille ”R” på besök här så ofta jag kan. Det är skönt med någon som inte vet om något, utan som bara tycker jag är väldigt spännande och rolig. (är allt annat är rolig och spännande just nu) 
Han vet inte att jag mår så dåligt som jag faktiskt gör, och då blir det enklare för mig att dölja det. 

Jag vet att jag kommer att komma tillbaka. Men så länge så stänger jag in mig och försöker ventilera bäst jag kan själv. Själv. 
Hemskt, skrämmande tanke. Jag saknar inte ens mina vänner, eller party polare som jag numera ser dom. Ingen som har ringt, skrivit, hört av sig och frågat hur jag mår… Mitt svar skulle ändå varit ”Bra” 
Kanske är det även mitt fel, nu när ”R” är med i bilden. Men jag orkar faktiskt inte bry mig, jag mår en smula bättre av det. Kan jag inte få det? 

Tankarna rinner även ner för ån. Det är mörkt där och jag föreställer mig alltid så hemska upptäckter. Hur det skulle gå till. Vem som skulle se. Vad han skulle säga. Ingen vacker syn. Jag vill inte .. 
Det brukar inte vara så länge och det är alltid samma sak. Blir ställd av mig själv. Har man alltid såna tankar, försvinner de aldrig. Vilken sjuk fantasi jag har. Den kanske man skulle använda. Bi författare? Och där försvann tanken.. för jag tänker och grubblar för mycket. 

Jag skriver inte ens ofta, och när jag gör det så är jag alltid på ett väldigt starkt humör. Känner väldigt mycket så jag vet inte vad jag ska göra av alla tankar. Då är det bättre att skriva av sig. Jag vet inte ens om det är begripligt det jag skriver. För jag läser sällan igenom det två gånger. Kanske senare i livet. Just nu är det mörkt. Det är en Onsdag kväll. 14e Mars. Min systers födelsedag snart och nej jag är inte full. Har varit nykter i 4 veckor nu. Och inte rökt på 28 timmar. Ska inte sluta med nåt. Det vill jag inte. Jag vill … jag har inte kommit fram till vad jag vill. Vill jag kunna klara mig utan helt ? Vill jag kunna vara utan att känna att jag är fast och att någon bestämmer över mig. Vill jag återgå till de som va. Vill jag blunda. Vill jag… Svår tid att ställa frågor nu. 

Fan jag hatar det här. Jag vill känna glädje lycka och liv igen. Det var länge sen. 
Han har tagit död på mig. ”Jag kunde dö för dig. Nu är du död för mig” 
Finns ingen bättre text som stämmer in nu!!!! 

Jag försöker släppa. Försöker glömma och gå vidare. Hoppas när jag läser det här igen att jag känner ”Gud vad patetisk jag var” Att jag ser det här som en små sak. För då vet jag att jag har växt. Hoppas hoppas!! 
 

Annonser

Om natasasdisaster

My diary of the past and my new life. I promise you a lot of storys, and Yes! they are all true! Love and Respect Natasa
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s